emoss

Idag har det vart en lång dag på jobbet, va uppe vid 5 imorse och jobbade frukosten på Emmas, sen tänkte jag gå hem och vila, men det össte ju ner hur mycket regn som helst, så jag gick te Ardi en stund sen kom aynil förbi så lagade vi mat tillsammans, var ju längesen vi bara satt och cillade:-) Men jag han sova en halvtimme innan chefen ringde och sa att jag var tvungnen att komma te jobbet, för han hade missat att säga till mig att det skulle komma 10 personer och käka 3 rätters. Men jag trodde att jag skulle vara i köket. Men jag skulle servere. Fick lite panik. Jag har ju inte serverat sen jag var 20. Men det gick bra endå även om jag var sjukt nervös:-) Vart en jäkla jobbig vecka. Var på möte hos socialen och Aynil fick följa med, för jag kände att jag inte skulle klara det själv. Man blir så mycket känsligare när det gäller enns eget barn. Men mötet gick ganska så bra och för första gången kändes det som att jag fick lite respons. Men dom tycker att lala är alldeles för mycket på dagis och att mina arbets tider är för långa så jag har fått ändra på schemat så gott jag kunnat nu så nu ska jag jobba 6 till 3 varje dag. Och jobba helg varannan vecka, och den veckan jag jobbar helg ska hon vara hos mamma. Allt för att hon ska få så mycket struktur som det går. Hoppas bara detta funkar nu. Så var Hizir på samma möta men idag och så fick dom träffa lala också. Och även dom fick se att lala har förändras mycket sen jag blev frisk igen och hon bor hos mig 5 dagar i veckan. Även dom sa attdom tror inte att Hizir kan ta sitt ansvar förutom dom dagarna han är ledig som är 2 dagar i veckan. Igentligen vill jag ha henne helt själv och även ha ensamvårdnad men det kommer han ju aldrig gå med på. Så sa hon på socialen att ser att jag verkligen kämpar att få dagis och jobbet att gå ihop och att det är inte en enkel sak, för att Dilara är ett känsligt barn och extremt mammig. Men utan min mamma skulle det här inte gå, hon jobbar ju med heltid och är ledig varannan helg. Kommer aldrig kunna ge tillbaka till min mamma, för det hon gör för mig och lala nu. För utan henne skulle lala behöva bo hos en stöd familj dom helgerna jag jobbar. Så det känns bättre att hon är hos sin mormor än hos några hon inte är van vid. MIN MAMMA ÄR BÄST:-) Men all stress och oror äver lala börjar ta ut sin rätt. Brött ihop helt och hållet nät jag kom hem. Men som tur var att Gabi var hemma, som kunde trösta mig, Han behöver inte enns säga någonting utan bara vara här och krama mig och visa att han bryr sig betyder mer än några ord kan beskriva. Bara tanken av att någon kan ta mitt lilla hjärta ifrån mig gör att jag går panik. Lika mycket som hon behöver mig, behöver jag henne om inte mer. Oavsett hur trött jag är efter jobbet, eller hur jobbig hon kan vara så skulle jag aldrig förlåta mig själv, när hon blir stor om hon tror att jag inte brydde mig när hon var liten eller inte var där när hon behövde mig. Men känslan av att älska någon mer än något/någon annan är både skrämmande och underbar. Håller verkligen tummarna och ber till gud att det här funkar så att lala alltid stannar hos mig. Med eller utan sin pappa. "Hela mitt liv förändrades första gången jag såg dig i min famn. Dina mörka ögon och ditt svarta hår, För mig var du den perfekta lilla tjejen, som jag hade längtat så länge efter. Varje gång jag ser dig skratta, eller hör dig ropa mamma fylls mitt hjärta med sån kärlek som jag aldrig känt förut. Du är och kommer alltid att vara den viktigaste personen i mitt liv. Älskar mer än du kan förstå min lilla Dilara"