o välkommet besök:-(
Denna dag kunde inte ha börjat värre,inte nog med att det var varmt som en jäkla pizzaugn. Så har något tagit dilles vagn hm kul när man som vanligt har brottom te dagis. Jo det var ju inte så att lillfisen kunde gå mer än 20 meter själv, så jag fick bära henne plus hennes väska, jag var helt dysvätt när vi väl var framme på dagis. Men hon var ju lika glad som vanligt. Men hon tycker att det är jätte jobbigt när det är för varmt. Så hon hade tydligen kommer hem från dagis och totalt däckat. helt utslagen.
sedan bar det av te sibylla för att prata med chefen om eventuellt jobb. Tyckte det gick ganska så bra har ju träffat dom förut. Så nu är det bara att vänta och hoppas att dom ringer :-) " korsade fingrar "
jag var ju helt slut när jag kom hem så jag satt lite vid datan men somna som en sten tills Sara väckte mig. Men jag behövde en power nap tills det som skullle hända sen men det visste jag ju inte då.
iallefall dom här på barngruppen skulle göra ett hembesök och prata om observationen som dom ska göra hemme hos mig. KUL NOT!!!!
det gick ju ganska bra i början men att inte få sakt det man vill blir jävligt på frestande till slut, så jag hade lust att sopa te henne. Jag e absolut inte sån att jag skäller ut någon jag inte känner men med henne kunde jag inte hjälpa. det jobbigaste var nog att höra pga av alla bråk mellan jag och hennes pappa så har lala kommit ganska mycket i kläm, sånt som man inte tänker på då i stundens hetta så funderar dom på att skicka dille till ett jourhem. Men då e ju frågan hur fan tänker dom då? om hennes stabilitet är så viktigt för dom, och att lala ska må så bra hon bara kan,hur kan fan dom då enns tänka på att skicka iväg en 4 åring till en annan familj som hon inte känner.
Dom vet ju inte hur lala ska ha det när hon ska sova eller vilka hennes favorit filmer är. eller vad hon tycker om att göra hos mig eller hos sin pappa. Ingen annan kan ju ta en föräldersplats.
Dom mena på att det är lättare för lala om vi kom överrens om att hon skulle bo någon annanstans tills det har lungnat sig mellan mig och hennes pappa. Så hon inte kommer i kläm igen. Jag som vanligt cry baby bröt helt ihop så jag ick gå ut från köket så jag kunde samla mig lite.
Socialen vill se en förändring som håller i längden och inte bara ett par veckor eller en månad. Annars har dom inget val än att placera henne hos någon annan. Och jag vet inners inne att det är inte något jag någonsin skulle klara av, hur bra jag en mår eller vilka piller som dom skriver ut. Ingen medicin i världen kan ta bort den känslan och den smärtan av att göra sitt egna barn besviken. även om det inte är medvetet.
Men sen jag blev sjuk och den tiden det tog att bli frisk igen, så har jag börjat se vad som verkligen är viktigast. Förut kunde jag vara ute varje helg och dricka mig aprak och tycka att det va skit roligt, jag kan erkänna att jag har gjort mycket fel när lala va liten. ett tag där tappade jag helt och hålletr fotfästet. Men along the way vet jag inte själv riktigt vad som har hänt, har helt tappat intresset för att gå ut och dricka eller ut oavsett vad det är för nåt.
Men sitta med tjejerna och dricka hemma sitta och tjöta det e riktigt skoj. Sist var jag hemma hos Geniet och drack på hennes balkong med Nording och det va hur kul som helst. då var man varken sket ful eller nykter och det va så klart så mycket roligare än att gå ut.
Kanske är det så när man kommer upp i en viss ålder att man tappar det intresset? och prioriterar andra saker. Hellre sitter jag hemma med gabi och kollar på film än att går ut.eller är det kanske så att jag helt enkel att blivit tråkig?OMG jag som verkligen bävar för att bli en sån person som får typ 4 barn och aldrig gör något för en själv än att sitta hemma och ta hand om barnen.
Nu har jag endå gått med på för tillfället att ha dilara varje Torsdag och varannan helg, tills socialen kan sluta tjöta håll i huvudet på oss, och att dilara får en struktur och trygghet för att växa upp som ett "normalt" barn. Allt det här som händer runt om kring mig och lala skulle jag inte önska min värsta fiende.
Att någon idiot som inte enns känner dig säger till dig att du kanske inte har det som krävs för att ge din egna dotter vad hon behöver. Den känslan är värre en den största smärtan en männinska kan ha.
Efter varje satans möte som dom här tjöt rövarna ska ha tar det ett par dagar för att smällta allt, och komma ur deppigheten så man kan iallefall, lite fungera som en normal männinska.
Godnatt nu e det dags att slå hövet på kudden GUD VA SKÖNT!!
Dilaram det vackraste och käraste jag har och nånsin kommer att få hayatim.
alkohol no thanks, palla med huvudvärken va fan!!
Först fy vilken baksmälla, satans sprit:-)har haft Lala nästan hela veckan,har vart riktigt roligt vi har bakat, städat, pysslat och vart i skogen. För hon har fått för sig att hon ska ut och leta efter lejon:-) nåt som dom har lärt sig på dagis. Men det var verkligen jobbigt att lämna henne hos sin pappa. Han var ju inte hemma så jag lämande henne till hans fru. Det brukar gå bra men inte den här gången., Har aldrig sett henne så uppgiven och ledsen. HOn stod på sin pappas balkong och galskrek typ mamma gå inte, lämna mig inte hät gör inte så mot mig. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Men hon e ju bara 4 och hon år ju inte bestämma sånna saker om vart hon ska vara. Så jag hade juinget val att lämna henne. Men det bränndes i nacken för jag vet att hon stod där och grät. Kommer aldrig glömma den dagen. Helvete ville bara dö då. Ville ju bara springa tillbaka och hämta henne.
Socialen ger sig ju inte heller. Dom trycker på som fan nu. Vet inte hur många hembesök dom ska göra hos hennes pappa. För antagligen så är utredningen på väg att ta slut. Men det som jag fan inte kan förstå. Vrt kommer jag in i bilden????? idioterna har tydligen glömt vem fan hennes mamma är. Det känns som ja inte enns är inräknad i bilden nu när utredningen antagligen börjar tar slut.
Har verkligen försökt att göra allt för att ge min lillfis den trygghet som hon behöver. Men det som gör så ont är att det är alltid jag som är the bad guy för när hon väll e här så vill hon inte gå till sin pappa igen.
Jag har till och med slutat med allt var medicin behöver. hellre tar jag chansen att falla tillbaka i det helvetet än att vara beroende av massa medicin och att socialen inte ger tillbaka henne, utan att henens pappa ska bestämma allt. oavsett om jag behöver dom eller inte, så är det värt att ta den chansen.
Har lärt mig en sak härom dagenen. man behöver inte ha allt som alla andra har för att man ska vara lycklig. Jag hade fått mig för mig att hela idealet med att bo tilsammans gifta sig coh skaffa barn var ett måste för att vara happy. Men nä så e inte grejen. Sen jag blev vuxen och fick barn så finns det inget viktigare för mig än att ha en man, en fin lägenhet och några syskon till lala. Och så klart det viktigaste av allt att mannen jag väljer kommer överrens med lala. Och som tur är gör dom det. Hon helt avgudar honom. Även om han är mycket strängare än mig så tycker hon jättemycket om honom.
Han sa en väldigt bra sak sist vi pratade, för vi gjorde slut för han sa att han inte litade på mig 100 procent när MR B är istan. För hans a att det som jag vill nu med honom, ville han rån början men då tänkte jag bara på mig själv, och var ute och festa och sket i vad gan sa och hans känslor. Priset av det får jag betala nu. Men jag kom på mig med en tanke. Att han är värld att kämpa för och vänta på. Det är han jag vill ha, jag vill att han ska bli pappa till mina barn. Och jag tror att vi passar bra ihop. det som jag e dålig på , är han bra på och de jag är bra på är han dålig på, så man kompleterar varandra. Det är inte ofta man hittar en sån person. Så jA! jag har bestämt mig jag får helt enkelt vänta på lilla fegisen tills han e redo att mova lite framåt.
kolla på ett prgram idag dom prata om kärlek och sånt shit.. så sa en kille jag har älskat många kvinnor men jag har aldrig vart kär. Haaaaaa?what the fuck hur är det möjligt. Brukar man inte vara kär först och sen att man älskar varandra, eller e jag helt ute och cyklar.
punkt och slut "Gurkan"
Socialen ger sig ju inte heller. Dom trycker på som fan nu. Vet inte hur många hembesök dom ska göra hos hennes pappa. För antagligen så är utredningen på väg att ta slut. Men det som jag fan inte kan förstå. Vrt kommer jag in i bilden????? idioterna har tydligen glömt vem fan hennes mamma är. Det känns som ja inte enns är inräknad i bilden nu när utredningen antagligen börjar tar slut.
Har verkligen försökt att göra allt för att ge min lillfis den trygghet som hon behöver. Men det som gör så ont är att det är alltid jag som är the bad guy för när hon väll e här så vill hon inte gå till sin pappa igen.
Jag har till och med slutat med allt var medicin behöver. hellre tar jag chansen att falla tillbaka i det helvetet än att vara beroende av massa medicin och att socialen inte ger tillbaka henne, utan att henens pappa ska bestämma allt. oavsett om jag behöver dom eller inte, så är det värt att ta den chansen.
Har lärt mig en sak härom dagenen. man behöver inte ha allt som alla andra har för att man ska vara lycklig. Jag hade fått mig för mig att hela idealet med att bo tilsammans gifta sig coh skaffa barn var ett måste för att vara happy. Men nä så e inte grejen. Sen jag blev vuxen och fick barn så finns det inget viktigare för mig än att ha en man, en fin lägenhet och några syskon till lala. Och så klart det viktigaste av allt att mannen jag väljer kommer överrens med lala. Och som tur är gör dom det. Hon helt avgudar honom. Även om han är mycket strängare än mig så tycker hon jättemycket om honom.
Han sa en väldigt bra sak sist vi pratade, för vi gjorde slut för han sa att han inte litade på mig 100 procent när MR B är istan. För hans a att det som jag vill nu med honom, ville han rån början men då tänkte jag bara på mig själv, och var ute och festa och sket i vad gan sa och hans känslor. Priset av det får jag betala nu. Men jag kom på mig med en tanke. Att han är värld att kämpa för och vänta på. Det är han jag vill ha, jag vill att han ska bli pappa till mina barn. Och jag tror att vi passar bra ihop. det som jag e dålig på , är han bra på och de jag är bra på är han dålig på, så man kompleterar varandra. Det är inte ofta man hittar en sån person. Så jA! jag har bestämt mig jag får helt enkelt vänta på lilla fegisen tills han e redo att mova lite framåt.
kolla på ett prgram idag dom prata om kärlek och sånt shit.. så sa en kille jag har älskat många kvinnor men jag har aldrig vart kär. Haaaaaa?what the fuck hur är det möjligt. Brukar man inte vara kär först och sen att man älskar varandra, eller e jag helt ute och cyklar.
punkt och slut "Gurkan"
