o välkommet besök:-(
Denna dag kunde inte ha börjat värre,inte nog med att det var varmt som en jäkla pizzaugn. Så har något tagit dilles vagn hm kul när man som vanligt har brottom te dagis. Jo det var ju inte så att lillfisen kunde gå mer än 20 meter själv, så jag fick bära henne plus hennes väska, jag var helt dysvätt när vi väl var framme på dagis. Men hon var ju lika glad som vanligt. Men hon tycker att det är jätte jobbigt när det är för varmt. Så hon hade tydligen kommer hem från dagis och totalt däckat. helt utslagen.
sedan bar det av te sibylla för att prata med chefen om eventuellt jobb. Tyckte det gick ganska så bra har ju träffat dom förut. Så nu är det bara att vänta och hoppas att dom ringer :-) " korsade fingrar "
jag var ju helt slut när jag kom hem så jag satt lite vid datan men somna som en sten tills Sara väckte mig. Men jag behövde en power nap tills det som skullle hända sen men det visste jag ju inte då.
iallefall dom här på barngruppen skulle göra ett hembesök och prata om observationen som dom ska göra hemme hos mig. KUL NOT!!!!
det gick ju ganska bra i början men att inte få sakt det man vill blir jävligt på frestande till slut, så jag hade lust att sopa te henne. Jag e absolut inte sån att jag skäller ut någon jag inte känner men med henne kunde jag inte hjälpa. det jobbigaste var nog att höra pga av alla bråk mellan jag och hennes pappa så har lala kommit ganska mycket i kläm, sånt som man inte tänker på då i stundens hetta så funderar dom på att skicka dille till ett jourhem. Men då e ju frågan hur fan tänker dom då? om hennes stabilitet är så viktigt för dom, och att lala ska må så bra hon bara kan,hur kan fan dom då enns tänka på att skicka iväg en 4 åring till en annan familj som hon inte känner.
Dom vet ju inte hur lala ska ha det när hon ska sova eller vilka hennes favorit filmer är. eller vad hon tycker om att göra hos mig eller hos sin pappa. Ingen annan kan ju ta en föräldersplats.
Dom mena på att det är lättare för lala om vi kom överrens om att hon skulle bo någon annanstans tills det har lungnat sig mellan mig och hennes pappa. Så hon inte kommer i kläm igen. Jag som vanligt cry baby bröt helt ihop så jag ick gå ut från köket så jag kunde samla mig lite.
Socialen vill se en förändring som håller i längden och inte bara ett par veckor eller en månad. Annars har dom inget val än att placera henne hos någon annan. Och jag vet inners inne att det är inte något jag någonsin skulle klara av, hur bra jag en mår eller vilka piller som dom skriver ut. Ingen medicin i världen kan ta bort den känslan och den smärtan av att göra sitt egna barn besviken. även om det inte är medvetet.
Men sen jag blev sjuk och den tiden det tog att bli frisk igen, så har jag börjat se vad som verkligen är viktigast. Förut kunde jag vara ute varje helg och dricka mig aprak och tycka att det va skit roligt, jag kan erkänna att jag har gjort mycket fel när lala va liten. ett tag där tappade jag helt och hålletr fotfästet. Men along the way vet jag inte själv riktigt vad som har hänt, har helt tappat intresset för att gå ut och dricka eller ut oavsett vad det är för nåt.
Men sitta med tjejerna och dricka hemma sitta och tjöta det e riktigt skoj. Sist var jag hemma hos Geniet och drack på hennes balkong med Nording och det va hur kul som helst. då var man varken sket ful eller nykter och det va så klart så mycket roligare än att gå ut.
Kanske är det så när man kommer upp i en viss ålder att man tappar det intresset? och prioriterar andra saker. Hellre sitter jag hemma med gabi och kollar på film än att går ut.eller är det kanske så att jag helt enkel att blivit tråkig?OMG jag som verkligen bävar för att bli en sån person som får typ 4 barn och aldrig gör något för en själv än att sitta hemma och ta hand om barnen.
Nu har jag endå gått med på för tillfället att ha dilara varje Torsdag och varannan helg, tills socialen kan sluta tjöta håll i huvudet på oss, och att dilara får en struktur och trygghet för att växa upp som ett "normalt" barn. Allt det här som händer runt om kring mig och lala skulle jag inte önska min värsta fiende.
Att någon idiot som inte enns känner dig säger till dig att du kanske inte har det som krävs för att ge din egna dotter vad hon behöver. Den känslan är värre en den största smärtan en männinska kan ha.
Efter varje satans möte som dom här tjöt rövarna ska ha tar det ett par dagar för att smällta allt, och komma ur deppigheten så man kan iallefall, lite fungera som en normal männinska.
Godnatt nu e det dags att slå hövet på kudden GUD VA SKÖNT!!
Dilaram det vackraste och käraste jag har och nånsin kommer att få hayatim.
Kommentarer
Trackback
