tuff shit!!!
Nu äntligen börjar jag må bättre,,men det kommer och går dom jävla panik attackerna. Men medicenerna hjälper jättbra men ibland inte alls. sen jag tog den så kallade "överdosen" på dom lungnade vågar jag inte ta dom så ofta som jag ska..det står ju vid behov men dom hjälper ju bara om man tar fler än va det står på burken hmmm3,
haft perfekt dagar med min dotter. både jag och hon har förändrats jätte mycket under dom här månaderna jag har vart sjuk och inte har träffat henne alls lika mycket..tänk själva från att ha enns barn varje dag nästan sen hon föddes till knappt en gpng i veckan????det känns verkligen så tomt hemma utan henne.. För varken jag eller nån annan tid på att leka med henne ör det gjorde hon ju så bra själv..dum som man e tänker man inte så långt när man själv e sjuk..man blir så egoistisk utan att enna tänka på det. ta i trä dom här senaste veckorna har jag och hon inte alls bråkat.
För att vara 4 år har hon en vilja som en tonåring,,så gud när hon blir så gammal eyvaaaa:-)
jag har slutat stressa med så nu kunde jag sitta med henne 3-4 timmar och pyssla även om det är hon som bestämmer så kan vi endå leka tillsammans utan att bråka som vi gjorde förut..
idag när hon vaknade hoppade hon i sängen tills jag vaknade och satte på barnprogrammet till henne som vanligt.. så jag kunde sova en stund till...men efter ett tag så ville hon att min sambo/särbo gabi skulle vaknahon sa kukliku klockan e 7 vakna annars år du inget kaffe:-)e så glad att dom två kommer överrens så bra som dom gör. det trodde jag inte att hon skulle göra effter Mr B.
barn har bättre minna än man tror. till och med jag blir förvånad. jag hade för 2 årsen ett förhållande med en kille som vi kallas Mr B massa problem med
knark och sånt men ångrar så klar inget tiden med han var absolut en av mitt livs bästa tid. och han var mitt livs största kärlek utan tvekan men även om jag har fått sår som kommer finnas kvar resten av mitt liv..
att lämna nån som man älskar så mycket e nog det svåraste jag har gjort i hela mitt liv..men det va nåt jag var tvungen att göra även för min egna del men också för min dotters skull.
men änn idag kommer hon ihåg honom, och det har fått mig att tänka på vad jag gör nu och vad jag säger för det kommer hon att komma ihåg länge.
derför gör det extra ont nu när jag inte mår så bra och inte kan ha henne dom 2 veckorna jag ska ha henne igentligen. Men jag e på väg tillbaka och det e ju det som e viktigast.
en önemli kizimdir....som jag brukar säga det personen som jag träffar får inte bara mig utan mitt lika paket lala också. kommer den personen inte överrens med henne så e det kört innan man redan har börjat med killen så är det.
kände att jag behövde skriva av mig lite så inte allt fyller på glaset så det rinner över igen. att gå in i väggen är en sak man bara vill göra en gång i livet.
som en kille kompis sa...att han skulle köpa ett hjälm till mig så jag inte slår i huvudet nästa gång jag går in i vägen hahha
Mitt motto: Följ ditt hjärta
