living a hell
Har visst glömt att blogga lite kom jag på nu:-)
Har vart en helvetes vecka jag helst av allt vill glömma helt och hållet. Förra söndagen fick jag reda på att jag hade en bulle i ugnen:-) Jag blev så klart jätteglad, jag hoppa upp och ner som en galning och ardi med:-) stackars schill:-) Men så klart vågade jag inte berätta det för gabi själv. så tjejrna fick illa kvickt vara där "fegis jag är":-) Jag trodde han skulle bli skit arg, men han var helt chockad och sa nästan inget. han behövde nog bara smällta det lite. Men gissa om jag fick ett slag under bältet.
Sen när tjej erna gick så började han smått men det blev rena kriget sen, och känslig som man är satans hormoner så stört lipa jag. Han var ben hård på att han inte vill ha bebisen alls. Men jag trodde han skulle ändra sig om han fick några dagar men NEJ tyvär..
Han va som ett träd som inte vek sig hur jag än böjde och höll på.. Han sa att det var inte läge just nu för han har inget riktigt jobb, och han svenska är ju inte perfekt och hans familj massa sånna här små saker som inte är viktiga alls igentligen. MEn det känns också fel att tvinga nån att bli pappa när han inte vill. Han sa att om jag behåller bebisen så gör han slut. Fittit att göra så av han, men folk säger väll kontiga saker när man har panik.
Det konstiga är att jag inte kände av att jag var gravdi heller, inte som när jag väntatde lala för då gjorde jag ju inget annat än spydde och mådde illa.
Så igår var jag och sara på näl för dom skulle kolla mäta bebisen. Mitt lilla hjärta var hela 6 veckor gammal och 7 mm stor:-) Så fick jag se lillen på ultraljuds tv:-) Inte nog med att man mår skit när man är där, bara för att jag var i Turkiet för fyra års sedan och va på sjukhuset där fick jag göra massa tester med bomullstops. Fuck jag fick ta prover i alla hål utan öronen. skit jobbigt inte för att dey var obehagligt eller nåt men hjärnan går ju redan i högvarv. Det blev ganska länge på sjukhuset. Sen när vi var klara körde sara mig till Maja. Var ganska skönt att komma bort från sjukhuset lite. Men sen kom Gabi för jag sa att om jag ska ta den jävla skit tablettet så ska han följa med. Så han kom så åkte vi tillsammans men det var mycket jobbigare än var jag trodde det skulle vara.
Dokrorn ville igentligen inte ge mig tablettet hon såg hur ledsen jag var så sa hon du ser inte ut som en kvinna som har bestämt sig. Så jag sa rent ut det har jag inte heller men jag har inget val. Även om det är min kropp och jag bestämmer själv,men tydligen så gäller det inte för alla:-( jag satt och höll tablettet i handen ganska så länge och tårarna bara rann hela min kropp, hjärta och hjärna skrek nej gör det inte. Sen titta jag på Gabi och han satt bara med huvud ner sänkt och kunde knappt titta på mig. Så jag bröt ihop och doktorn sa till mig gå ut lite och tänk igen och kom tillbaka igen. Så jag var tvungen att sammla mig lite. Så skällde jag ut Gabi efter noterna och sa att jag kommer aldrig förlåta dig för det här ALDRIG! Så givk jag in till doktorn igen och frågade Gabi igen om han hade bestämt sig och han sa ja. Så jag stängde av allt alla känslor allt och tog den.Det var det svåratse och jobbigaste beslutet jag någonsin har tagit. Och kommer ångra det hela mitt liv. MEn jag hade inte bara mig sjölv att tänka på utan lala också.
Den uppärksamheten som hon behöver och allt det andra som hon behöver är mycket svårare att ge henne om man har en litet till att ta hand om,och jag vet ärligt talat inte om hn hade klarat det,, plus om jag hade vart ensamstående till en till liten. Men inget är viktigare än Lala, skulle jag bli sjuk nu igen så tar socialen henne. Så det här måste jag lämna bakom mig så fort som möjligt så lala inte kommer ikläm bara för att jag mår dåligt.
Hoppas gud kan förlåta mina synder och ge mig en bebis när bägge vill det lika mycket. För det här kommer jag aldrig mera göra om ALDRIG!
