Trist Måndag!!
Blev inte direkt den Måndagen jag hade tänkt mig. Jag planerade ju att vara hemma hela dagen och kanske titta förbi Ikea en snabbis när man nu skulle vara barnledig.Mwn så klart så blev det inte riktigt så utan precis när jag skulle somna om, så ringer dom från dagis att hennes pappa inte har hämtat henne än, så jag ringde till hans mobil men den var avstängd så klart så jag fick gå ditt och hämta henne. Hon blev lite ledsen för hon frågade när jag kom, -mamma du sa ju pappa skulle komma ju. Hm hur ska man förklara för henne att hennes pappa är en åsna. Så det fick bli en promenad bort till öob. Där fick hon springa runt lite och köpa det hon ville. Vill ju inte se henne besviken. Men glad blev hon i allefall yeye:-) och ett strykjärn blev också inköpt, så nu kan jag tvätta alla gardinerna som jag har tänkt göra nu typ 100 år. Ingen dålig promenad på 3 timmar. Riktiga hurtbullar.
Sen var det dags för maten so, vanligt, gjorde samma mat som igår fast med lite mer grönsaker och istället för kyckling klubber så blev det lamm bitar med ben. Så jäkla gott. Så nu har man vart ute på promenadoch ätit nyttit så rediga så.
Fast nu är dags för att gosa lite farmför tv å garanterat så blir det Tom&Jerru.
så bäst att passa på å slappa lite inför en väldigt lång arbetsdag imorgon:-)
Godmorgon!!
morgonpigg för engångs skull:-)men lala ville inte gå upp förren klockan 11 den latmasken.Men det var ganska skönt att softa lite för sig själv med kaffe och datan i lung och ro.
Gud vilken skönt väder det var igår, första gången jag kunde gå i tröja åååå....men lala därimot trodde det var sommar och 20 graders varmt för hon skulle gå ut i strumpor och utan jacka som en galning, snacka om å kriga. Mén jag, lala och züre hade en riktigt trevlig dag men både jag och hon var helt slut när vi kom till mig för lala var helt tokig igår och hur jobbig som helst.. jävla 5 års trotsen fy vad jobbig den är. Hon blir som ett litet monster va fan ju.
Sitter och funderar lite på hur ofta folk som skiljer sig hittar tillbaka till varandra? För hur vet man det bara är för barnens skull eller om det verkligen finns något att bygga upp nått nytt på efter allt redan har rasat. Kan man verkligen förlåta varandra för allt som har hänt, och det man har gjort mot varandra? eller är det så att min biologiska klock jävel spelar ett spel med mitt huvud?
Det enda somjag tänker på att alla beslut jag tar nu drabbar Dilara dubbelst så hårt, även om det ären bra eller dålig sak som jag beslutar, man har ju inget facit i handen.
Vem jag än pratar med eller ber om råd så finns det ingen som kan känna så som jag känner nu, hur bra jag än förklarar.Orkaaaaaaa
nää nu ska jag upp och städa,,såvi kan gå bort till Ardi en stund.
Dagens tankar och probpem!!!!
Ha idag var det tvätt dags i vanlig ordning, tack geniet för att du höll mig sällskap i telefonen, annarshade jag nog aldrig gått upp ur sängen kan jag tänka mig. Sedan var det dags att gå och hämta lala hos sin pappa, men han var på jobbet så lala var hemma med hans nya tjej. Inte oifta man faktist tycker om enns ex nya tjej. Men det gjorde jag faktist hon var hur lätt som helst och prata med.Hon berättade en hel del om lala pappa som jag inte riktigtn visste typ hur han har tänkt, och varfrör han gjorde som han gjorde. Men galen som jag är, på vägen hem började jag faktist fundera på, Om jag faktist gjorde rätt som skiljde mig????
Om det verkligen var värt det? För det hade ju vart en annan sak om jag faktist var lyckligare nu som singel än då som gift?? Så just nu är hela mitt huvud en enda stor soppa. För jag kan inte riktigt skilja på om jag faktist kan tänka mig att vara med han igen, för jag vet ju att lala skulle bli så glad. Men skulle det verkligen hålla den här gången?eller om det är så att allt var så mycket enklare förut när man var två än nu när man måste göra allt själv!
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på G,sen vi gjorde slut. För vi umgås ju mer nu än vad vi gjorde när vi var tillsamans. Där är det också ett stort frågetecken????? hur fan det står till i hans huvud igentligen? är en sak som jag verkligen vill veta. Tankeställaren fick jag när jag satt och kollade igenom alla mina bilder på facebook ochjag hitta en komentar från en viss åsne person som jag inte direkt tyckta om att läsa. Skitsamma vad det stod men det värsta är att den kommentaren var 4 månader gammal men jag såg den först nu för två veckorsen och inga av mina kompisar på FB hade heller sett den.
Jag flippade totalt och ringde upp G och frågade vad fan hans kusin höll på med. För ungefär 4 månader sen skickade hon ett sms till hans tlf och sskrev exakt vad hon tyckte om att han och jag var tillsamans och alla fest bilder och grejer men av respekt till G så läste jag bara de två första raderna av sms.Men det räckte för att jag skulle fatta vad hon menade.. Men just då gjorde inte G så mycket åt saken. Bara tänkte jag är mår männinskan normalt, för hade jag fått nått sånt sms av nån som hade sånna "synpunkter"hade jag köttat den jäveln. Men som vanligt fick jag ju ta hand om det själv och skicka ett mail till hennne och frågade vad fan hon höll på med. Öhhh småbarnen vet tydligen inte vad respekt till äldre är..Hon är endå 10 år yngre än mig. Men G blev mer arg på mig än på henne då kände jag tur att jag gjorde lsut med han, för om han inte kan försvara den han säger att han älskar kan det endå nästan va tycker man ju. Fast nu börjar det beslutet också Svaja lite i vanlig ordning. Nog av detta problem.
Hade besök av några kompisar från göteborg. Satt och tjöta lite men sen var dom tvungna att gå. Orkade inte vara social. Jag e fortfarande halv dålig och lala är fortfarande inte helt kry.
Men en bra nyhet är i allefall att social helvetet låter mig vara ifred med lala för dom har tydligen fattat att det är inget fel här hemma hos miug. Det tog dom 1 år att fatta det bättre sent än aldrig kan man ju säga:-)
Imorrn tänkte jag faktist åka till Ikea, och handla lite till lalas rum för lilla fröken tycker inte om sitt rum längre utan hon vill helst sova och vara i mitt rum så det måste vi ändra på:-) men vi fårse om det blir nått av det.
nää nu får detta räcka för ikväll people:-)
yeyyeee
nu kände jag att det var dags att skriva lite..var ju änna ganska längesen:-)
har vart ett par väldigt händelserika 2 veckor både på gott och ont.
Vart på möte på socialen angående lillfisen. Gick inte lika bra som jag trodde. Jag tycker lala har blivit jätte duktig när det gäller allt, en helt annat tjej än i våras då allt var huller om buller för oss bägge två. Det är som både jag och hon har fått en helt ny kontakt, mycket beror nog på att jag mår mycket bättre men lite svackor då och då. Men det har ju alla. Men det finns fortfarande små saker som ska göras. och rättas tills. Men det värsta är att allt dessa "små saker" ska göras på 3 månader men hjälå av några från kommuner. Annars tar dom lillen under LVU!!!! hallå hon har ju knappt hunnit fylla 5 än. En till k*k sak är att hennes pappa inte enns vill hjälpa till
när han är en stor anledning till allt som har hänt. Han tycker det är bättre att hon ska bo hos någon annan för då har han fått den pay backen han vill ha..fuck facet grrrrr
Men i allefall håller tummarna att allt går som det ska. För jag kommer inte klara av att inte ha mitt lilla hjärta hos mig. det räcker dom 2 dagarna hon är hos sin pappa.
Nu kommer vi till det roliga:-)
jag ska på intervju imorgon på G4S har jag tur så får jag jobba med det jag vill göra kriminalvården:-) yeyee gud jag skulle bli så glad om jag fick det. Men vi får se hur det går imorgon.håller tummarna stenhårt nu. För det här vill jag verkligen. jag har ju diplomet från polispreparand utbildningen från komvux, så jag har redan lite förtur när det gäller sånt, om jag har fattat det rätt. Första braliga nyheten på flera månader.
undrar bara hur dom på sos ska säga om det här???? för det lär ju inte bli bättre arbetstider heller.Men man måste ju jobba för att överleva.så please gud give me a break.
För hur många back fires ska man behöva palla.
Haa snart är det jul också, har inte riktigt kommit in i julstämingen än heller, men jag över väger att åka hem till mamma och pappa på jul med Dilara. det hade hon nog tyckt var skit roligt. Men det e ju det med pappa som spökar lite. Jag har ju inte sett eller pratat med pappa på 3 år...så belive me att jag är hýper nervös. Men mamma skulle bli så glad och mina systrar. Så vi får se vad vi bestämmer att göra.
Nä nu är det dags att softliera och samla krafter till imorgon.
kyss och adjöken
bra början på Halloween:-)
Äntligen hemma efter 16 timmar på jobbet. Sovit skit dåligt inatt med. Drömde nån konstig mardröm om gabi och några till.typ att han gjorde slut och massa grejen och jag var jätte ledsen, så jag var ju tvungen att googla det, och tydligen om man gråter i drömmen så händer det nåt roligt och tvärt om. Men sen vaknade jag mitt i drömmen typ och kunde inte andas jävla panik ångest, sen fick jag mer panik för jag var ju ensam hemma och lala låg ju och sov, Tycker det är skit jobbigt att vara ensam hemma när det händer. Men som tur var så kom Gabi på 5 röda. Så gjorde han så som han brukade göra när jag fick sånna attacker efter jag kom hem från sjukhuset. Så försvinner det fortare. Så jag var ett vrak på morgen när jag skulle jobba. Jag blir alltid deppig när jag har haft en sån attack. Sen skulle lala sova hos mormor nu tills söndag eftersom jag jobbar hela helgen så efter mamma hämta henne så gick jag hem te gabsan och total däcka i 10 minuter. wowwwww!! Men det hjälpte lite för jag blev ju piggare i allefall.
Var en aning stressad där jag skulle fixa allt till hamburger tallrikarna så dum som jag är så så skulle jag skära salladen lite snabbt tänkte jag hmm det var ju lyckat jag lyckades skära av mig halva toppen på tummen..har aldrig sett så mycket blod komma ut från ett stackars litet finger. Det va blod på hela handen och der raan ner hur mycket som helst på armen.Gjorde ont som fan..men det värsta var att det inte ville sluta blöda,,jag tror jag bytte plåster och förband 4-5 gånger men det blödde igenom hela tiden, så tillslut fick jag och Fredrik åka te akuten å kolla så det inte var fördjupt såret. Men som tur var så kom vi in ganska fort, och dom tyckte inte man behövde sy så dom plåstra och greja lite med banadage som jag ska ha tills på söndag.
Nu e det dags att gosla lite med gabsan, det var längesen faktist. Sen ska jag sova som en åsna och inte vakna förren jag vill vakna gud va skönt ingen alarm på klockan heller:-)yeyyeeeee
OMG!!!!!!!
Nu har det hänt igen!! och det är ju inte första gången det händer. Pratade med min lilla syster idag, och hennes kompis som också är 18 år gammal har tagit livet av sig. Nu tror jag det är typ andra eller tredje av hennes kompisar eller i hennes närhet som tar självmord. Den första kompisen hängde sig och nu hon sista som hoppa framför ett tåg.
HALLÅ hoppa framför ett tag???????snacka om mod att göra någonting så drastiskt som det! Okej att man kan må så dåligt, men om man vågar och har modet till att hoppa framför ett tåg. hur kan man då inte våga/försöka lösa varför man mår dåligt. NU vet ju inte jag riktigt vad som har hänt. Men om man bara är 18 år gammal och livet har precis börjat så finns det nog inga probblem som inte går att fixa, om man har viljan. Tycker så synd om henne, men kanske önnu mer på dom runt omkring henne familj, kompisar osv som kanske inte fattar någonting om varför hon valde att göra som hon gjorde. Jag fattar iallefall inte varför man gör så...
Men i allefall R.I.P MADDE<3
Förbannade karlar
Nu måste jag bli bara klaga. Jag har jobbat som en åsna i en och en halv vecka, plus denna vecka har jag börjat jobba redan klockan 6 på morgonen. Är inte riktig van vid det så fuck vad trött man blir. Idag har det vart värst var vid jobbet vid 6 och var där till tre. Sedan skulle jag hämta lala på dagis,å gud vad jaghade saknat henne, men det hade hon inte gjort tydligen:-) hon ville inte gå hem från dagis alls och vi bråka som vanligt. Så jag var stressad som en åsna och inte nog med det så skulle Dille vara på sin tränning vid 5. så vi han hem å byta kläder och gå ut igen.
På träningen gick det inte bättre heller. Hon var extremt mammig, så hon var nästan fast klistrad på mig. Sen var det bara att gå och handla lite sen hem och laga mat plocka undan och natta lala "som fortfarande inte har somnat" så JAAAA jag är rätt så sleten. Imorrn är lala ledig från dagis för jag känner att jag vill vara hemma med henne och bara umgås. Så idag är typ den enda kvällen jag kan sitta uppe utan att stressa att jag måste up fyra med lala för att hinna klart allt så jag tänkte ju så klart "typiskt tjejer" Att jag skulle passa på att vara med Gabi. HMMM eller hur. nu kommer jag till det hela jag skulle klaga på för hell yeaa att jag är förbannad
Han har vart med sina kompisar varje dag notera då att det är på nätterna och varje natt sen i torsdags. öhh jaa det är en vecka. Som varken vi har sovit tillsammans för jag måste ju sova för att orka gå vara på jobbet så tidigt på morgonen. vi har knappt sett varandra alls för han kommer ju hem 3-4-5 på nätterna så han sover ju hela dagen te 5. sen när han väl kommer är jag ju helt slut för att enns orka bry mig eller tjafsa att han ska vara med mig med. Palla att hans kompisar gå före mig hela tiden.
Jag träffar inte enns mina tjejer lika mycket längre för att jag jobbar hela tiden och för att jag vill lägga min lediga tid på lala. Men så klar karlar så fattar inte han hur jag resonerar utan han tycker bara att jag klagar som vanligt och tycker att jag har jobbat. Och då har jag knappt sagt nåt om det här för jag trodde att han kanske kunde tänka lite själv men öhhh nej tydligen inte. Och inte nog med det sex aa det kommer jag inte håg när vi hade det sist. Har helt tappat min sexlust och vet fan inte vart den har tagit vägen. Kanske beror det på att jag har stressat mycket eller fan vet jag. Men please sexlusten come back!!!!
och som grädde på moset så, ringde Blend idag var jättekul att höra hans röst, även om han lät en anning deppig. Så förklarde han att han väntar på en rättegång,för nåt som hände för längesen typ runt då vi bodde tillsammans. JAg trodde ju att han redan hade fått den rättegången, och ahn satte av allt nu udner det året han satt på behandlingshemmet.
Men så var det tyvärr inte utan om han har otur nu så kan han få upp tilm ett halv års fängelse igen:-( Jag blir verkligen ledsen för hans skull, han som verkligen försöker att börja om med ett liv utan knark och sån skit. Varje gång han gör nåt bra och verkligen försöker så är det nåt som förstör för honom.
Hur fan tror dom att en person som har knarkat största delen av sitt liv, ska kunna börja om och lära sig leva som normala människor om han inte kan få nån som helst break nångång. Nåt är fel på det här jävla rättsystemet.
Men håller tummarna, att han håller ut och inte tappar motivationen. För den här gången om han ramlar dit igen, så kommer han knarka ihjäl sig. Hatar den personen han blir då. Utan Heroinet är han en helt underbar kille och den Blend som alla vi vill se. Hoppas hoppas att den "andra" personen aldrig mer kommer tillbaka.
"oavsett vad står jag alltid på din sida. Vart du än är vad du än har gjort. Oavsett vilken historia vi har tillsammans. Har du och kommer alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Som ingen ingen kan ta ifrån dig. KOZ DAIKET:-)
yeye nu har lala somnat ååå vad jag ska bre ut mig i sängen Hell yeaaa
Jobbig Vecka
Idag har det vart en lång dag på jobbet, va uppe vid 5 imorse och jobbade frukosten på Emmas, sen tänkte jag gå hem och vila, men det össte ju ner hur mycket regn som helst, så jag gick te Ardi en stund sen kom aynil förbi så lagade vi mat tillsammans, var ju längesen vi bara satt och cillade:-) Men jag han sova en halvtimme innan chefen ringde och sa att jag var tvungnen att komma te jobbet, för han hade missat att säga till mig att det skulle komma 10 personer och käka 3 rätters. Men jag trodde att jag skulle vara i köket. Men jag skulle servere. Fick lite panik. Jag har ju inte serverat sen jag var 20. Men det gick bra endå även om jag var sjukt nervös:-)
Vart en jäkla jobbig vecka. Var på möte hos socialen och Aynil fick följa med, för jag kände att jag inte skulle klara det själv. Man blir så mycket känsligare när det gäller enns eget barn. Men mötet gick ganska så bra och för första gången kändes det som att jag fick lite respons. Men dom tycker att lala är alldeles för mycket på dagis och att mina arbets tider är för långa så jag har fått ändra på schemat så gott jag kunnat nu så nu ska jag jobba 6 till 3 varje dag. Och jobba helg varannan vecka, och den veckan jag jobbar helg ska hon vara hos mamma. Allt för att hon ska få så mycket struktur som det går. Hoppas bara detta funkar nu. Så var Hizir på samma möta men idag och så fick dom träffa lala också. Och även dom fick se att lala har förändras mycket sen jag blev frisk igen och hon bor hos mig 5 dagar i veckan. Även dom sa attdom tror inte att Hizir kan ta sitt ansvar förutom dom dagarna han är ledig som är 2 dagar i veckan. Igentligen vill jag ha henne helt själv och även ha ensamvårdnad men det kommer han ju aldrig gå med på. Så sa hon på socialen att ser att jag verkligen kämpar att få dagis och jobbet att gå ihop och att det är inte en enkel sak, för att Dilara är ett känsligt barn och extremt mammig. Men utan min mamma skulle det här inte gå, hon jobbar ju med heltid och är ledig varannan helg. Kommer aldrig kunna ge tillbaka till min mamma, för det hon gör för mig och lala nu. För utan henne skulle lala behöva bo hos en stöd familj dom helgerna jag jobbar. Så det känns bättre att hon är hos sin mormor än hos några hon inte är van vid.
MIN MAMMA ÄR BÄST:-)
Men all stress och oror äver lala börjar ta ut sin rätt. Brött ihop helt och hållet nät jag kom hem. Men som tur var att Gabi var hemma, som kunde trösta mig, Han behöver inte enns säga någonting utan bara vara här och krama mig och visa att han bryr sig betyder mer än några ord kan beskriva. Bara tanken av att någon kan ta mitt lilla hjärta ifrån mig gör att jag går panik. Lika mycket som hon behöver mig, behöver jag henne om inte mer. Oavsett hur trött jag är efter jobbet, eller hur jobbig hon kan vara så skulle jag aldrig förlåta mig själv, när hon blir stor om hon tror att jag inte brydde mig när hon var liten eller inte var där när hon behövde mig. Men känslan av att älska någon mer än något/någon annan är både skrämmande och underbar.
Håller verkligen tummarna och ber till gud att det här funkar så att lala alltid stannar hos mig. Med eller utan sin pappa.
"Hela mitt liv förändrades första gången jag såg dig i min famn.
Dina mörka ögon och ditt svarta hår, För mig var du den perfekta lilla tjejen,
som jag hade längtat så länge efter. Varje gång jag ser dig skratta, eller hör dig ropa mamma fylls mitt hjärta med sån kärlek som jag aldrig känt förut. Du är och kommer alltid att vara den viktigaste personen i mitt liv. Älskar mer än du kan förstå min lilla Dilara"
Roligaste fotograferingen hittils:-)
Jag måste bara berätta en sak,avlider:-D Idag var d fotografering på dagis så dille duscha å greja..sen ville hon bli model "hon tror att alla snygga e model" så jag föna hennes här och plata det,och spreya hennes lugg så ultra söt..Sen när vi väl skulle ta kort,jag höll på att bryta ihop.han hade lakt typ en slags låda me en yllepläd på som barnen skulle sitta på. Först så tar hon fotografens grodda och gosar me den samtidigt som hon posar, från ingenstans så tar hon upp armarna och posar så "den bilden blev jag helt kär i" sen lägger hon sig på lådan och posar som en galning. Jag höll på å skratta ihjäl mig. Sen ställer hon sig upp och gör nån "prinsess" grej. Jag undrar verkligen vart hon har fått d här model grejerna ifrån. Ungen e ju helt tokig:-D:-D
Igår kväll skulle Gabi sätta upp ett nytt vitrin skåp var inte så enkelt utan en beskrivning, tur att han e så händig som han e<3 Dilara e ju helt tokig i honom så hon skulle absolut titta på å hjälpa honom.Så hon satt säkert 1 timme å titta på honom och gav honom muttrarna som han behövde. Sen när han blev klar så sa hon: wow va duktig du är Gabi<3
Sötare och gosigare unge kan jag inte få....hjärtat mitt....
im back:-)
ojj det var ett tagsen jag skrev nåt hm....
Har hänt en del både bra och dåliga saker vet inte riktigt vart jag ska börja....
Allt med aborten gick bra, förutom att det var ingen som sa att det inte bara var blod som skulle komma ut:-( missat den detaljen tyvärr. MEN en sak är säker det här kommer jag aldrig göra om oavsett vad..det är inte värt det överhuvudtaget.. Men det var jobbigare än jag hade trott att kommer över det, om man du gör det vill säga? för mig har det tagit jättelång tid att komma över det, men glömma kommer jag nog aldrig göra.. Allt det här har satt ärr i mig som nog aldrig komma att läka.. Men den dagen jag blir gravid igen om gud vill, den bebisen kommer att vara väldigt efterlängtad:.-) hoppas det blir en tjej till då, order av lilla dille chefen, för om det blir en kille bebis så blir det ingen glitter sa hon hahah.
I samma veva som jag gjorde min abort blev Ardi gravid eller ja vi var gravida tillsamans utan att veta om det:-) men tror inte att jag hade gjort det annorlunda om jag hade vetat det då. För allt jag velat ha är en familj och pappa till mina barn, som jag inte skulle fått om jag hade valt att behålla den lilla. Men tycker att det är väldigt starkt gjort av Ardi att behålla sin bebis även om hon nu är själv YOU GO GIRL <3
Härom dagen när jag var hemma med lala och jag var på allmänt piss humör som vanligt satans pms. Tror att lala märkte att jag inte var glad. så hon stängde in sig på sitt rum en stund, så kom hon ut.. Mamma jag har en överraskning till dig kom och titta.. så földe jag med henne in på rummet då har hon storstädat sitt rum och lakt alla sina miljonatls grejer i sina lådor och plackat i hop alla sinaj filmer. så sa han mamma gå ut jag e inmte klar än vänd dig om och blunda så stängde hon dörren igen. så efter en stund ropa hon du kan komma in nu..då hade hon bäddat sin säng med på sitt lilla vis:-) så sa hon blev du glad nu? Jag höll på å smälta så himmla söt. så sa hon ser du jag är en stor tjej nu haha
ibland gör hon saker som gör mig helt förvånad hon har aldrig städat sitt rum helt själv utan hjälp om man inte tjatar 5 timmar först.
oavsett hur jobbig hon kan vara och hur jobbigt jag har det är jag så glad att jag har henne. Sen jag blev sjuk och den jobbiga vägen tillbaka så har jag lärt mig att uppskatta att vara mamma mycket mer. Älskar att vara hemma med henne eller ute och leka på gården, det som jag tyckte var så tråkigt förut. Jag tror att man förstår och uppskattar det man har mycket mer när det händer nåt allvarligt och man är på väg att förlora det man har.
Men än är det inte över. nästa vecka får jag veta vad som kommer att hända med soc och lala. dom har ju gjort sina observationer nu så det e klart.Men det ska bli väldrigt intressant vad dom ska säga opch vad dom villa ska hända. Mne jag håller mina tummar att jag får ensam vårdnad. För tydligen så kan dom fortfarande placera henne hos nån annan familj. men då dör jag. Då vet jag faktist inte vad jag ska göra om det händer. det är det värsta tänkbara. Tror inte att jag kommer att klara av det. Hon är ju så sjuk mammig,. Jga kn inte enns gå till tvättstugan 5 minuter när gabi är här utan att hon blir ledsen när jag kommer tillbaka. amma sak är det när jag ska hämta henne på dagis så säger hon alltid du kommer väll och hämtar mig sen...
Tydligen så är det så här attv om det händer ett barn nåt så är det inte säkert att barnet reagerar på det med engång som vi vuxna skulle ha gjort, och i dilles fall så har hon börjar reagera på att när jag blev sjuk att jag inte träffade henne så mcyket på 3-4 månader för att jag inte klarade av någon stress alls. Så enligt vad dom sa på soc så är hon rädd att jag ska försvinna igen. och det kan ta lång tid innan hon känner sig trygg och är säker på att jag inte ska försvinna nånstans igen. Men det bästa av allt det här är att vi har kommit mycket närmare varandra, och jag kan sitta och förklara för henne om det är nåt som är fel. så nu håller jag tummarna för vad som hände nästa vecka.
haa du har jag tagit tjänstledig från att vara personlig assistent så jag kan vara på emmas och göra det jag vill göra..laga mat.. eller ja nu gör jag lite av allt diskplock garderop men nu på måndag öpnnar vi alltihopa frukist lunch och resturangen hoppas bara det går bra:-)nu när jag äntligen har hittat det jag vill göra.
en tillbra sak jag och gabi har bestämt att börja om från början igen ocg ge varandra en sista chans att få det att fungera. Det var inte lätt att förlåta honom och lägga aborten bakom mig. Jag träffade ju en annan kille ett tag men i slutet det enda som jag tänkte på när vi va på en dait var att jag ville hem till gabi och att det var där mitt hjärta var. Det var till och med enkare att skilja säg efter 7 år än..vara ifrån han. betyder inte det då han you are ment to be together? Det finns ingen bättre och finare sak man kan göra än att förlåta en annan männinska.. måste ju betyda att jag är jävligt snäll hahaha
imorr är det dags att gå upp relativt tidigt och hämta lala på dagis, och imorrn är det lilleskutt och gympa. Där är också en sak som jag´inte förstår första gången jag var där med henne så skulle dom spela fotboll och nästan alla barnen tyckte det var skit kul förutom lala..när dom skulle göra sina övningar så var jag tvungen att hålla henne i handen ehla tiden och springa mned henne, anars stört lipade hon och ville inte vara med..jag trodde att träningen skulle få henne att springa av sig sin energi och kanske tycka det var kul å träna men så verkar det inte så jag hoppas verkligen att det blir bättre imorgon. så kanske hon kan få lite nya kompisar med:-)
En sak till som jag såg på kunskapskanelen hörom beckan tror jag det var. Det handlade om en turkisk tjeje som var tillsamans med en italiensk man eller nåt som hete david. Men hennes pappa visste inget, så hade dom bestämt att dom skulle gifta sig. men enligt våran tradition så måste man fråga tjejens pappa om man får typ hennes hand. För hennes skulle så hade han lärt sig turkiska. Så veckan innan hans familj skulle komma hem till dom och be om hennes hand. Så gick hon ut och käka bara hon och hennes pappa. och berätta för honom om vbad som skulle hända, hon var så nervös stackarn. Sen när hans familj kom så hade hennes syster dagen innan skrivit en på en lapp till honom vad hans pappa skulle säga till hennes pappa på turkiska allt för att han skulle säga ja. Så klart så sa hennes pappa ja. Det programmet gjorde mig så ledsen. Vraför inte min pappa kunde vara likadant. Men vad jag än gör så är det fel. Det har fan gått 3 år och än har vi inte blivit vänner eller enns kan komma överrens. Hade så gärna velat att ha det så jag med. Men om jag har tur så kanske det kan bli så en dag med gabni..Men om jag känner han rätt så lär jag behöva en sjuk helvetes tålamod.
nää men nu är det la dags att spela lite SIMS igen:-)
living a hell
Har visst glömt att blogga lite kom jag på nu:-)
Har vart en helvetes vecka jag helst av allt vill glömma helt och hållet. Förra söndagen fick jag reda på att jag hade en bulle i ugnen:-) Jag blev så klart jätteglad, jag hoppa upp och ner som en galning och ardi med:-) stackars schill:-) Men så klart vågade jag inte berätta det för gabi själv. så tjejrna fick illa kvickt vara där "fegis jag är":-) Jag trodde han skulle bli skit arg, men han var helt chockad och sa nästan inget. han behövde nog bara smällta det lite. Men gissa om jag fick ett slag under bältet.
Sen när tjej erna gick så började han smått men det blev rena kriget sen, och känslig som man är satans hormoner så stört lipa jag. Han var ben hård på att han inte vill ha bebisen alls. Men jag trodde han skulle ändra sig om han fick några dagar men NEJ tyvär..
Han va som ett träd som inte vek sig hur jag än böjde och höll på.. Han sa att det var inte läge just nu för han har inget riktigt jobb, och han svenska är ju inte perfekt och hans familj massa sånna här små saker som inte är viktiga alls igentligen. MEn det känns också fel att tvinga nån att bli pappa när han inte vill. Han sa att om jag behåller bebisen så gör han slut. Fittit att göra så av han, men folk säger väll kontiga saker när man har panik.
Det konstiga är att jag inte kände av att jag var gravdi heller, inte som när jag väntatde lala för då gjorde jag ju inget annat än spydde och mådde illa.
Så igår var jag och sara på näl för dom skulle kolla mäta bebisen. Mitt lilla hjärta var hela 6 veckor gammal och 7 mm stor:-) Så fick jag se lillen på ultraljuds tv:-) Inte nog med att man mår skit när man är där, bara för att jag var i Turkiet för fyra års sedan och va på sjukhuset där fick jag göra massa tester med bomullstops. Fuck jag fick ta prover i alla hål utan öronen. skit jobbigt inte för att dey var obehagligt eller nåt men hjärnan går ju redan i högvarv. Det blev ganska länge på sjukhuset. Sen när vi var klara körde sara mig till Maja. Var ganska skönt att komma bort från sjukhuset lite. Men sen kom Gabi för jag sa att om jag ska ta den jävla skit tablettet så ska han följa med. Så han kom så åkte vi tillsammans men det var mycket jobbigare än var jag trodde det skulle vara.
Dokrorn ville igentligen inte ge mig tablettet hon såg hur ledsen jag var så sa hon du ser inte ut som en kvinna som har bestämt sig. Så jag sa rent ut det har jag inte heller men jag har inget val. Även om det är min kropp och jag bestämmer själv,men tydligen så gäller det inte för alla:-( jag satt och höll tablettet i handen ganska så länge och tårarna bara rann hela min kropp, hjärta och hjärna skrek nej gör det inte. Sen titta jag på Gabi och han satt bara med huvud ner sänkt och kunde knappt titta på mig. Så jag bröt ihop och doktorn sa till mig gå ut lite och tänk igen och kom tillbaka igen. Så jag var tvungen att sammla mig lite. Så skällde jag ut Gabi efter noterna och sa att jag kommer aldrig förlåta dig för det här ALDRIG! Så givk jag in till doktorn igen och frågade Gabi igen om han hade bestämt sig och han sa ja. Så jag stängde av allt alla känslor allt och tog den.Det var det svåratse och jobbigaste beslutet jag någonsin har tagit. Och kommer ångra det hela mitt liv. MEn jag hade inte bara mig sjölv att tänka på utan lala också.
Den uppärksamheten som hon behöver och allt det andra som hon behöver är mycket svårare att ge henne om man har en litet till att ta hand om,och jag vet ärligt talat inte om hn hade klarat det,, plus om jag hade vart ensamstående till en till liten. Men inget är viktigare än Lala, skulle jag bli sjuk nu igen så tar socialen henne. Så det här måste jag lämna bakom mig så fort som möjligt så lala inte kommer ikläm bara för att jag mår dåligt.
Hoppas gud kan förlåta mina synder och ge mig en bebis när bägge vill det lika mycket. För det här kommer jag aldrig mera göra om ALDRIG!
blääää
känner mig sjuk nere idag, Vill verkligen hämta lala på dagis så hon kan vara hos mig hela helgen. Men om jag bryter överrenskommelsen, så e jag ju inte bättre än han. MEN JAG VILL!!!!
hoppas tiden på jobbet går fort,känner att jag måste samla mig lite inför kalaset imorrn. Men mår jag sä här knas så tror jag inte att jag går..vi får väll se..:-(
o välkommet besök:-(
Denna dag kunde inte ha börjat värre,inte nog med att det var varmt som en jäkla pizzaugn. Så har något tagit dilles vagn hm kul när man som vanligt har brottom te dagis. Jo det var ju inte så att lillfisen kunde gå mer än 20 meter själv, så jag fick bära henne plus hennes väska, jag var helt dysvätt när vi väl var framme på dagis. Men hon var ju lika glad som vanligt. Men hon tycker att det är jätte jobbigt när det är för varmt. Så hon hade tydligen kommer hem från dagis och totalt däckat. helt utslagen.
sedan bar det av te sibylla för att prata med chefen om eventuellt jobb. Tyckte det gick ganska så bra har ju träffat dom förut. Så nu är det bara att vänta och hoppas att dom ringer :-) " korsade fingrar "
jag var ju helt slut när jag kom hem så jag satt lite vid datan men somna som en sten tills Sara väckte mig. Men jag behövde en power nap tills det som skullle hända sen men det visste jag ju inte då.
iallefall dom här på barngruppen skulle göra ett hembesök och prata om observationen som dom ska göra hemme hos mig. KUL NOT!!!!
det gick ju ganska bra i början men att inte få sakt det man vill blir jävligt på frestande till slut, så jag hade lust att sopa te henne. Jag e absolut inte sån att jag skäller ut någon jag inte känner men med henne kunde jag inte hjälpa. det jobbigaste var nog att höra pga av alla bråk mellan jag och hennes pappa så har lala kommit ganska mycket i kläm, sånt som man inte tänker på då i stundens hetta så funderar dom på att skicka dille till ett jourhem. Men då e ju frågan hur fan tänker dom då? om hennes stabilitet är så viktigt för dom, och att lala ska må så bra hon bara kan,hur kan fan dom då enns tänka på att skicka iväg en 4 åring till en annan familj som hon inte känner.
Dom vet ju inte hur lala ska ha det när hon ska sova eller vilka hennes favorit filmer är. eller vad hon tycker om att göra hos mig eller hos sin pappa. Ingen annan kan ju ta en föräldersplats.
Dom mena på att det är lättare för lala om vi kom överrens om att hon skulle bo någon annanstans tills det har lungnat sig mellan mig och hennes pappa. Så hon inte kommer i kläm igen. Jag som vanligt cry baby bröt helt ihop så jag ick gå ut från köket så jag kunde samla mig lite.
Socialen vill se en förändring som håller i längden och inte bara ett par veckor eller en månad. Annars har dom inget val än att placera henne hos någon annan. Och jag vet inners inne att det är inte något jag någonsin skulle klara av, hur bra jag en mår eller vilka piller som dom skriver ut. Ingen medicin i världen kan ta bort den känslan och den smärtan av att göra sitt egna barn besviken. även om det inte är medvetet.
Men sen jag blev sjuk och den tiden det tog att bli frisk igen, så har jag börjat se vad som verkligen är viktigast. Förut kunde jag vara ute varje helg och dricka mig aprak och tycka att det va skit roligt, jag kan erkänna att jag har gjort mycket fel när lala va liten. ett tag där tappade jag helt och hålletr fotfästet. Men along the way vet jag inte själv riktigt vad som har hänt, har helt tappat intresset för att gå ut och dricka eller ut oavsett vad det är för nåt.
Men sitta med tjejerna och dricka hemma sitta och tjöta det e riktigt skoj. Sist var jag hemma hos Geniet och drack på hennes balkong med Nording och det va hur kul som helst. då var man varken sket ful eller nykter och det va så klart så mycket roligare än att gå ut.
Kanske är det så när man kommer upp i en viss ålder att man tappar det intresset? och prioriterar andra saker. Hellre sitter jag hemma med gabi och kollar på film än att går ut.eller är det kanske så att jag helt enkel att blivit tråkig?OMG jag som verkligen bävar för att bli en sån person som får typ 4 barn och aldrig gör något för en själv än att sitta hemma och ta hand om barnen.
Nu har jag endå gått med på för tillfället att ha dilara varje Torsdag och varannan helg, tills socialen kan sluta tjöta håll i huvudet på oss, och att dilara får en struktur och trygghet för att växa upp som ett "normalt" barn. Allt det här som händer runt om kring mig och lala skulle jag inte önska min värsta fiende.
Att någon idiot som inte enns känner dig säger till dig att du kanske inte har det som krävs för att ge din egna dotter vad hon behöver. Den känslan är värre en den största smärtan en männinska kan ha.
Efter varje satans möte som dom här tjöt rövarna ska ha tar det ett par dagar för att smällta allt, och komma ur deppigheten så man kan iallefall, lite fungera som en normal männinska.
Godnatt nu e det dags att slå hövet på kudden GUD VA SKÖNT!!
Dilaram det vackraste och käraste jag har och nånsin kommer att få hayatim.
alkohol no thanks, palla med huvudvärken va fan!!
Först fy vilken baksmälla, satans sprit:-)har haft Lala nästan hela veckan,har vart riktigt roligt vi har bakat, städat, pysslat och vart i skogen. För hon har fått för sig att hon ska ut och leta efter lejon:-) nåt som dom har lärt sig på dagis. Men det var verkligen jobbigt att lämna henne hos sin pappa. Han var ju inte hemma så jag lämande henne till hans fru. Det brukar gå bra men inte den här gången., Har aldrig sett henne så uppgiven och ledsen. HOn stod på sin pappas balkong och galskrek typ mamma gå inte, lämna mig inte hät gör inte så mot mig. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Men hon e ju bara 4 och hon år ju inte bestämma sånna saker om vart hon ska vara. Så jag hade juinget val att lämna henne. Men det bränndes i nacken för jag vet att hon stod där och grät. Kommer aldrig glömma den dagen. Helvete ville bara dö då. Ville ju bara springa tillbaka och hämta henne.
Socialen ger sig ju inte heller. Dom trycker på som fan nu. Vet inte hur många hembesök dom ska göra hos hennes pappa. För antagligen så är utredningen på väg att ta slut. Men det som jag fan inte kan förstå. Vrt kommer jag in i bilden????? idioterna har tydligen glömt vem fan hennes mamma är. Det känns som ja inte enns är inräknad i bilden nu när utredningen antagligen börjar tar slut.
Har verkligen försökt att göra allt för att ge min lillfis den trygghet som hon behöver. Men det som gör så ont är att det är alltid jag som är the bad guy för när hon väll e här så vill hon inte gå till sin pappa igen.
Jag har till och med slutat med allt var medicin behöver. hellre tar jag chansen att falla tillbaka i det helvetet än att vara beroende av massa medicin och att socialen inte ger tillbaka henne, utan att henens pappa ska bestämma allt. oavsett om jag behöver dom eller inte, så är det värt att ta den chansen.
Har lärt mig en sak härom dagenen. man behöver inte ha allt som alla andra har för att man ska vara lycklig. Jag hade fått mig för mig att hela idealet med att bo tilsammans gifta sig coh skaffa barn var ett måste för att vara happy. Men nä så e inte grejen. Sen jag blev vuxen och fick barn så finns det inget viktigare för mig än att ha en man, en fin lägenhet och några syskon till lala. Och så klart det viktigaste av allt att mannen jag väljer kommer överrens med lala. Och som tur är gör dom det. Hon helt avgudar honom. Även om han är mycket strängare än mig så tycker hon jättemycket om honom.
Han sa en väldigt bra sak sist vi pratade, för vi gjorde slut för han sa att han inte litade på mig 100 procent när MR B är istan. För hans a att det som jag vill nu med honom, ville han rån början men då tänkte jag bara på mig själv, och var ute och festa och sket i vad gan sa och hans känslor. Priset av det får jag betala nu. Men jag kom på mig med en tanke. Att han är värld att kämpa för och vänta på. Det är han jag vill ha, jag vill att han ska bli pappa till mina barn. Och jag tror att vi passar bra ihop. det som jag e dålig på , är han bra på och de jag är bra på är han dålig på, så man kompleterar varandra. Det är inte ofta man hittar en sån person. Så jA! jag har bestämt mig jag får helt enkelt vänta på lilla fegisen tills han e redo att mova lite framåt.
kolla på ett prgram idag dom prata om kärlek och sånt shit.. så sa en kille jag har älskat många kvinnor men jag har aldrig vart kär. Haaaaaa?what the fuck hur är det möjligt. Brukar man inte vara kär först och sen att man älskar varandra, eller e jag helt ute och cyklar.
punkt och slut "Gurkan"
en helg i göteborg and some other stuff
Vart en ganska händelserik helg. Vart i göteborg med tjejerna - rosh:-(var ganska kul endå mycket sprit, slagsmål endel fint att titta på annars så hade jag hemlängtan redan klockan 1 haha snacka om inbiten thn bo:-) Våga inte dricka som jag brukar göra eftersom jag har vart sjuk hela veckan, och inte tagit min medicin som jag ska.
Har mått riktigt dåligt dom här dagarna, mycket att tänka på,med lala, G och den satans framtiden. Vart redan rätt låg näg när jag vaknade i morse, men ville inte visa för lala att jag var ledsen haram yani. Skulle till hjärntvåttaren idag, men då var hon sjuk, nu när jag behövde henne med satan. Så klart inte nog med det ringer BUP att vi ska ha ett sista mötet eftersom vi som föräldrar har rätt att veta vad dom ska säga till socialen, ha helt plösligt extra press från det hållet. KOmmer jag inte få en lung stund tills d skit mötet blir av.
Sedan har det vart extrem mycket med G. Bodde känslomässigt och annat skit. Jag har ju sakt till honom att han har en månad på sig att flytta in hos mig på ritkigt, annars gör jag slut. För efter så här lång tid e det änna dags att nåt händer. Man blir ju inte yngre. VILl cokså gifta mig andra gången gillt och skaffa några syskon te lala innan jag blir 30. Just nu verkar den planen gå åt helvete. Iallefall men så har han vart lite off och sett så fundersam ut. Så jag kände att vu behövde sitta och prata lite. Så sa han att om han ska vara med mig, kan han glömma allt vad traditioner är som han har i sin familj. Och att han måste gå imot sin familj. och sånt e ju skit jobbigt, det betyder att han måste göra exakt samma sak som jag gjorde när jag gifte mig första gången.
Eftersom jag muslim och han kristen så är det inte många på hans sida som skulle acceptera nåt sånt, och inte nog med det så har jag vart gift och har en dotter...what the fuck??så hans sa att han hade tänkt mycket för han tyckte inte att det var rätt varken mot mig eller mot honom, att dra ut på något om det inte skulle gå som vi vill att det ska göra. Och jag känner han bättre än någon hur han funderar och tänker. och jag vet nästan till 80 procent att han aldrig skulle göra det.
Han har inte det i sig, för han tänker ör mycket på vad alla andra säger.
Så nu känna det som jag går runt och väntar på att den sista lilla ska komma och vi gör slut. För jag tänker inte baka med mitt ultimatum hell noooo.
Har verkligen försökt att inte fälla en tår när han ser, men gick nästan åt pipan idag, men som tur var så skulle han gå. Som tur var såg inte lala det heller. Hon var mer upptagen med sin film.
Vet verkligen inte vad jag ska göra om han väljer att inte kämpa för våran skull. V fan gör man då?hur skyddar man sitt hjärta från att bli sårad på ett sånt sätt. Det är ju en helt annan sak om man gör slut för att man har problem eller nåt, men hur fan ofta gör man slut för att man har olika religoner. HALLÅ 2011 got damme:-(
nu ska jag kolla på sex and the city 2 och önska jag var samantha och lika cold harded bitch som hon.
